Jag gråter i ensamhet, gömmer mig så att ingan ser.

Aldrig vågar jag visa mina känslor utan döljer allt med ett leende.

Det är alldeles för lätt att dölja allt som händer i inom mig. 

Jag vill att folk ska se, att de ska visa att de bry sig.

Har någon någonsin frågat hur jag mår?

Har någon undrat var jag är om jag är borta?

Nej.. 

Jag förblir ensam, en fånge i mitt eget mörker.